Av Jonas Almquist

Lördag eftermiddag och det är då det händer. Jag tror att jag har lyckats knäcka koden till swing manouche eller gypsy jazz som det också kallas. Det sätt att spela swing och annan jazz på gitarr, som Django Reinhardt populäriserade. Plötsligt trillar poletten ned och jag börjar förstå hur Django bygger sitt lir när han spelar. Under tre timmar försvinner tiden och jag börjar hitta egna ”Django-licks” som stämmer mot ackord och ackordsföljder. Jag tror att vi alla känner igen oss i glädjen när vi kommer på hur något fungerar och kan så sakteliga börja använda oss av kunskapen. Som att klura ut det första ackordet på gitarren. Laborativt lärande som skapar en inre lust och motivation till att fortsätta. Ackorden jag ”improviserar” över skulle jag aldrig våga mig på om jag visste vad de heter, eftersom deras namn innehåller fler än två bokstäver. Jag blir kallsvettig och får mentala blockeringar, när käcka killar på YT säger att ”Det här ackordet heter Ab7-11 men kan också uttryckas som Bm9 eller Gmaj12 beroende på om grundtonen tas si eller så”. Musik är inte ngn akademisk räknelek för mig, utan bara en fråga om toner som funkar ihop och bildar intressanta sammanhang. Örat kommer alltid före notbilden. Så nu ska jag bara prova mig fram till schyssta Django-räkor och sakta bygga upp stabilitet och tempo. Ett ordförråd så att säga som jag kan börja ”prata” med och sedan utveckla undan för undan. Just nu är jag bara grymt nöjd med poletten som trillade ned, för det gör fortsättningen så mycket lättare. Och det ska bli grymt spännande att testa alla nyvunna kunskaper på min gypsy swing-gura som kommer om några veckor. Inte ens den bajsbruna SD-regeringen med sina lagstridiga påfund i regeringsförklaringen, kan sänka mitt humör. Den regeringen kommer att spricka ganska snart, samtidigt som jag lugnt fortsätter att spela osvensk gypsy jazz och blytung rockmusik. Ha en riktigt fin helg, vänner! ✌️🎶😎