Av Jonas Almquist

Höstförkylning och tappad röst, ger tid för att pausa annat och begrava sig i musik. Och man blir lycklig när man råkar hitta en streamad konsert från i oktober förra året med Sébastien Giniaux och hans kvartett.

Modern Gypsy Swing tenderar ofta till att bli rena fingerakrobatiska uppvisningar i tempomässigt uppskruvade versioner. Det finns säkert de som fryser på det, men inte jag. Det fäster inte på mig.

Musik för mig är något väldigt enkelt. Det är ett par toner man försöker sätta ihop på ett intressant sätt. Less is more. Att ta ned musik i tempo och ransonera tonerna, kräver så mycket av uttrycket för att få det att bära. Musik är en lek med toner. Det isländska uttrycket för konsert, Tónleikar, säger så mycket vad det handlar om.

Därför är det så grymt att lyssna på Sébastien Giniaux:s swing manouche. Ett lägre tempo och en tydligare swing mode som får melodierna att bli synliga och dansa fram. Det är är lätt, det är lekfullt, lustfyllt, elegant och dansant.

Swingmusik är dansmusik precis som spelmansmusik. Om inte foten och höfterna rycks med, har musiken missat sitt mål.

Dagens swing manouche vilar oftare i BeBop än i dansmusiken. Det är mer konsertmusik än musik för gatan, krogen och förälskade, dansande par. Inte så mycket av L’âme française, den franska själen. Det som gör fransmän till ett dansande kulturellt folk, när tyskar bara vill marschera och lyda order – för att låna Nietzches beskrivning. Det är viktigare att applådera varje solo, än att känna att kroppen berörs av musiken. Musiken intellektualiseras sönder.

Sébastien Giniaux och hans kvartett får foten att ryckas med och hjärtat att le. Det är två välspenderade timmar. De bästa två timmarna denna vecka. Det bästa sättet att tillbringa två förkylda timmar utan röst.

Musik för mig. Kanske för dig.

Trevlig Allhelgonahelg på er! ✌️🎶😎

(Jag behövde skriva om något lustfyllt för att dämpa irritationen över att vi enkla medborgare ska tvingas sitta i mörka lägenheter mellan kl 07 – 19, för att inte riskera riksdagsbeslut om nedstängd tillgång på el vissa timmar. Som om det är vårt fel. Som om en eller två tända lampor i vardagsrummet kl 15 under årets mörkaste månader havererar samhällsekonomin. Naturligtvis är det inte så. Det är politiska beslut som ställer till det. Allt handlar om politikernas välvilja att låta “marknaden” själva sätta el-priserna, något som i sin tur genererar oacceptabla övervinster för elbolagen som inte kommer samhället till godo. Genereras vinster ska vinsterna tillbaka in i statskassan och stötta annan allmännyttig verksamhet som skola, sjukvård och infrastruktur. Vi har inte energibrist i Sverige. Vi producerar 30% mer energi än vi gör av med. Förbud mot övervinster i samhällsviktiga funktioner, är ett politiskt beslut som moderater och SD aldrig kommer att ta. Ett politiskt beslut Magdalena Anderssons (s)-regering aldrig ville ta. De vill låta “marknaden” få hållas, på principiella grunder. Hellre då lura oss att tro att elpriserna i Sverige är kopplade till nedstängda svenska kärnkraftverk. Vilket är en gigantisk politisk lögn. Vi får inte billigare elpriser för att vi startar upp kärnkraftverk och går från att producera 30% mer energi än vi själva behöver, till att producera 40% mer energi än vi själva behöver. Verkligheten fungerar inte så. Som Peps Persson formulerade det: Ska de’ va så svårt att fatta att det e falsk matematik som gör den fattige så fattig o den rike så förbannat rik…).