Av Jonas Almquist

Göteborgsoperans danskompani tar över salongen. Säkerligen ett för publiken överraskande grepp.

Men ändå:

Mer överraskande när Broadways Rocky Horror Show-ensemble med Tim Burton, Little Nell (Nell Campbell) m fl på teatern på Kings Road i juni -78, kliver rätt ut i publiken och vi unga, oerfarna Londonbesökare inser varför det varit så lätt att få biljetter längst fram i publiken…

Rocky Horror Show i London med originalensemblen från scenföreställningen, får ändå ses som en styggare föreställning än den Göteborgsoperan erbjuder. Mer Iggy Pop-ut i publiken chock-kulturell än Göteborgsoperan. Inte så kulturellt chickt.

Om jag gillade Rocky Horror Show-föreställningen? Jepp. Slår filmen med hästlängder. Teater och musicals är sämst på bio.

Har fortfarande kvar en kopia av originalmanuset av Rocky Horror Show. Inköpt för en billig penning under en postpunk-period när Rock Horror Show inte var så het. Idag har den transformerats till något slags kitschigt , publikinteraktivt kultjippo, till något mer och annat än föreställningen var från början. Vilket är helt rätt och gör själen i och bakom Rocky Horror Show, full rättvisa.

Nu väntar vi bara på att Stadsteatern i Stockholm, sätter upp Rocky Horror Show. Ni av mina vänner med kopplingar till Stadsteatern (Leif Andrée m fl), får gärna föra idén vidare. Det skulle kunna bli en grym publiksuccé och ett sätt att locka unga, teateroerfarna till teatern och visa på teaterns möjligheter. Kanske i regi av min gamle vän Peter Stormare. Jag bidrar gärna med galna idéer i och runt föreställningen. Jag ser hur många roliga möjligheter som helst. Och jag skulle göra det i princip gratis, bara för att Rocky Horror Show i Stockholm skulle vara en så jäkla cool idé och med Liveband på scenen, typ Backyard Babies eller nåt.

Önskar alla en grymt fräck och kreativ lördag! ✌️🎶😎.

Bilden lånad av Kai Martin (förlåt tilltaget, Kai).