Av Lars Movin

FRANK ZAPPA PÅ SICILIEN
eller: EN ÖVERRASKNING PÅ NETFLIX

Visserligen är följande lite ur kuriosa, men eftersom det är där vi ändå spenderar en hel del av vår tid, låt oss bara hoppa direkt in i det:

När jag började samla på skivor någon gång under första hälften av 70-talet var det en stjärna som lyste över alla andra: Frank Zappa (1940-1993). Innan jag hade en skivspelare hade jag en bandspelare, och på mitt allra första band hade jag spelat in “Freak Out!”, Frank Zappa & The Mothers of Inventions dubbeldebutalbum från 1966, som min kära (och saknade) storebror hade varit så angelägen att ta in i mitt unga, mottagliga sinne. Det var kärlek vid första lyssningen, och när systemet kompletterades med en grammofon införskaffade jag allt Zappa släppt – och fortsatte att släppa – och det var inte så lite. I början av 80-talet svalnade dock intresset något, men jag är generellt sett ett troget fan, så jag fortsatte att köpa skivorna allt eftersom de kom ut – och därmed också det något riktningslösa albumet “The Man from Utopia” från 1983, i idag förmodligen mest ihågkommen för det säregna omslaget (se nedan), skapat av den italienske serietecknaren Tanino Liberatore (mannen bakom seriefiguren RanXerox).

Att illustrationerna på skivans fram- och baksida hänvisade till en kaotisk turné i Italien 1982 nämndes, vad jag minns, redan i omnämnandet av albumet då, men detaljerna gick över mitt huvud – och det gjorde de. Det intresserar mig inte riktigt heller, eftersom Zappa-febern, som antytts, hade försvunnit då.

Sedan snabbspolar vi fram till förra helgen, då jag som så ofta förut surfade runt på olika streamingtjänster för lite underhållning och – skratta och håll – plötsligt dök det upp en dokumentär med titeln “Summer of ’82: When Zappa Came till Sicilien”. Filmen är inte ny, den är från 2013, men den hade undgått min uppmärksamhet, så jag gav den en chans – och blev både informerad om bakgrunden till omslaget till “Mannen från Utopia” och ganska väl underhållen. Det är långt ifrån ett mästerverk, men har du ens det minsta intresse för Zappa är filmen värd din speltid.

Filmaren, italienaren Salvo Cuccia, har försökt skapa en ram där hans egen far/son-berättelse speglas i Zappas dito. Men denna något förutfattade ram försvinner snabbt i bakgrunden till förmån för historien om den galnaste konserten som Zappa någonsin gett, nämligen den som ägde rum den 14 juli 1982 på Stadio Comunale La Favorita, en fotbollsstadion i staden Palermo, Sicilien. Det är en komplex historia, men det korta av den långa historien är att konserten slutade i ragnarok – tre personer miste livet – medan Zappa och hans alltid toppstämda ensemble försökte behålla lugnet på scenen och genomföra så mycket av showen som de skulle kunna göras (ungefär en timmes tid).

En sidohistoria är att Palermo ligger ganska nära den lilla sicilianska staden Partinico, där Frank Zappas far – Francesco Zappa – hade sina rötter och tillbringade sitt liv tills han lämnade 1900 för att emigrera till Amerika. Och i filmen berättas det att en italiensk vän, den färgstarke Massimo Bassoli, innan Palermo-konserten tog med Zappa på en utflykt till familjens hemstad. Trots att det var hans första besök på platsen blev besöket ganska kort eftersom turnéprogrammet inte tillät något annat. Kanske skulle fler besök ha följt om inte Zappa hade dött 1993, bara 52 år gammal. Och istället var det hans sörjande familj som tog upp kopplingen under resan till Particino, som utgör en betydande del av filmen. Den här gången hade mer tid avsatts, vilket resulterade i att de faktiskt dammade av flera avlägsna släktingar med efternamnet Zappa. Med på resan var änkan Gail Zappa samt tre av parets fyra barn: sonen Dweezil och döttrarna Diva och Moon Unit. Och hur de alla bara är sympatiska bekantskaper (Gail dog tyvärr 2015, bara två år efter att filmen spelades in). Kanske är det jag som blir gammal och sentimental, men jag blir helt enkelt rörd av scenen där familjen Zappa tas emot som hedersgäster i stadshuset i Particino. Och när, mot slutet av filmen, gatan där Zappas pappa bodde innan avresan till USA döps om till Via Frank Zappa, är det inte ett torrt öga!

Roliga fakta: Två år efter inspelningen av filmen, 2015, släppte Dweezil Zappa ett album med titeln “Via Zammata”, namnet på gatan i Partinico, nu omdöpt till Via Frank Zappa.