Av Jonas Almquist

Långfredagskväll. Lägenheten är påskfejjad, maten står i ugnen. Sitter i soffan och njuter av att spela jazz på gitarr, utan att riktigt förstå hur snabbt det gått sedan jag fick för mig att lära mig spela gitarr förra Midsommaren. Dessutom lära mig spela Jazz, Swing, Be Bop, Hard Bop. Vilket låter sjukt överambitiöst, och lite lätt oöverstigligt eftersom jag mest kan lite ackord (som jag inte vet vad de heter), inte kan läsa gitarrnoter och glömt det där med kvintcirkeln.

Men nu sitter jag här nio månader senare och lattjar jazz på guran utan att riktigt fatta hur det gått till. Fingerstyle och alternativ stämning på gitarren. Jammar över standardlåtar som Gershwins ’Summertime’ och Errol Gardners ’Misty’. Förvånad över att det går så lätt. Det ledsamma är att jag har glömt bort hur man spelar blues-solon. Well, You win some, lose some – it’s all the same to me…

Det var inte så svårt att komma in i jazzen. Det började med att jag kom på hur man på gitarr spelar ett coolt piano-intro som Dr John gör på en låt. Ett typiskt New Orleans-osande piano-lick men som var förvånansvärt lätt att göra på gitarr. Av bara farten började jag lyssna på jazzlåtar efter piano-, sax- och trumpet-licks som lät fräcka och som jag ville se om de var lika lätta att plocka ut. Och jag är nog överlag mer inspirerad av jazzpianister, saxofonister och trumpetare än av jazzgitarrister. Mina små jazzchops och fraseringar är mer präglade av detta än andra jazzgitarrister. Och egentligen är det inte så konstigt.

Nu kan jag ingen musikteori så jag ska inte ge mig in på att försöka förklara, men mycket handlar om att örat lär sig identifiera likheter och mönster. En Be Bop-fras t ex kan påminna om en bluesfras och då är halva jobbet gjort. Musikörat och gehöret får slita hårt med andra ord. Och även om jag inte kan beskriva utvecklingsprocessen dessa nio månader i musikteoretiska termer, så har jag full koll på vad jag gör, hur jag gör det och varför.

Ibland får man lite goa’ Aha-upplevelser. Det blir lite najs när jag sitter och lyssnar på gitarristen Grant Green och upptäcker att jag själv spelar en av Grant Greens ofta förekommande favoritfraser på gitarr, utan att jag visste om det. När jag kollar närmare, ser jag att vi lyssnat på samma saker och säkerligen tagit till oss en del fraser och licks på samma sätt.

Grant Green har för övrigt lite oförtjänt hamnat i skuggan av Wes Montgomery, men Green ska ha haft ett stort inflytande på 1970-/80-talets jazzgitarrister som Pat Metheny, John Scofield och Bill Frisell. Inga jag lyssnat på. Grant Green började själv med att spela rhythm’n’blues, blues och funk innan jazzen tog över med gitarristen Charlie Christian och Charlie Parker som två stora inspirationskällor. I mina öron en blandning av musikaliska rötter och inspirationskällor som vi har gemensamt och kanske är det därför som vi har några licks gemensamma, utan att jag visste det. Bara en liten kul iakttagelse. Jag har lång väg kvar innan jag blir jazzgitarrist – om jag ens vill bli det. Jag är nog mer intresserad av att bara lära mig att spela sådant jag hör i huvudet, så jag kan skriva bättre och intressantare rocklåtar. Vad var det Lou Reed sade? ”Jag lyssnar sällan på rockmusik eftersom jag redan kan musiken.”

Ebba Busch må prata sig varm om Falukorv (känns iofs inte så trovärdigt) men musik är som ett stort buffébord av spännande saker. Varför hålla sig till Falukorv?

Jag beundrar de av mina vänner och kollegor som tidigt hittar sin musiknisch/genre och stannar där. Det är som att gifta sig med sin ungdomskärlek och leva lyckliga i alla sina dar. Men jag är inte sådan. Min nyfikenhet är för stor och livet för kort. Man kan inte leva av bröd allenast…

Och eftersom jag är så nöjd med hur gitarrspelandet utvecklat sig dessa nio månader, har jag gett mig själv ett påskägg i år som en klapp på axeln: 18 st av Be Bop-saxofonisten Charlie Parkers låtar, transkriberade för gitarr.

Det blir en tuff men spännande utmaning de närmaste månaderna. Nej, jag tänker inte lära mig låtarna (än) utan i första hand bygga på verktygslådan med Charlie Parker licks och fraser. Korta av inlärningsprocessen så jag hinner snabbare till nästa inspirationskälla.

Gypsy Swing-guran, då? Jodå, sista slipningen är gjord och det sista lagret nitrocellulosalack kom på plats i början av veckan. I nästa vecka ska gitarren poleras upp och förses med stränghållare, sadel och stämskruvar – sedan bär det iväg från Frankrike till sitt blivande hem i Stockholm. Spännande. Jag är redo.

Så: Jag önskar er alla en riktigt Glad och yster Påsk. Släpp loss fantasin i helgen och gör något kreativt av den. Måla ägg, skriv en låt, ful-dansa och skratta. Livet är för kort för att bara handla om jobb, veckohandling och räkningar som ska betalas.

Fantasin till makten! Glad Påsk! ✌️🐰🐣🐓😎