Av Thomas Søie Hansen

“En 12 minuter lång singelföregångare från Thomas uden h Andersson Wij – en av de helt fantastiska berättelserna som får fram de största känslorna. Det är alldeles för mycket, för självbelåtet, för patetiskt, för melankoliskt och därför typiskt TAW. Tydlig rekommendation , om du tar dig igenom det första gången kommer du garanterat att trycka på repeat.”

Warm-up:

Av Jonas Almquist

En soft söndagsförmiddag med regnstänk på fönsterrutan. På skivspelaren gitarristen Steve Tibbetts samling “Hellbound Train”. Det bästa från 40 års verksamhet. Samma landskap som Bill Laswell, David Byrne/Brian Eno mfl. Därefter franske gitarristen Stephane Wrembel och cd:n “Django L’Impressionniste”. Wrembel är verksam i New York sedan många år. Rör sig sömlöst mellan swing och fri form jazz. På cd:n “Django L’Impressionniste” tolkar han 17 st sällan hörda kompositioner av legendariske gypsy jazz-gitarristen Django Reinhardt, som är inspirerade av Claudy Debussy och Maurice Ravel. Impressionistisk Djangomusik. Mer musikalisk poesi än “födkroks” gypsy jazz. Inte vardagsmat med andra ord. Två tips om ni har svårt att hitta intressant musik i det massiva bruset av allt som låter likadant. Trevlig söndag, på er! ✌️🎶😎

Av Jonas Almquist

Iggy kör hårt idag. Öppnar programmet med Nunnan och ‘Jesus came drivning along’ och fortsätter senare i programmet med Nunnans ‘Desolation Avenue’, för att sedan avsluta programmet starkt och köra ‘Desolation Avenue, part II’. Skön dramaturgi på programmet, som även innehåller bl a David Peel, MC5, Alice Cooper, The Fugs och Sleaford Mods. Skönt sällskap. 👊

“I’m gonna leave you now but I’m gonna leave you with something of very high quality. The conclusion of ‘Desolation Avenue’ by The Leather Nun. Ciao!”

Bara att ratta in BBC 6 på länken, för en grym avslutning på helgen. God lyssning! ✌️🎶😎

Av Jonas Almquist

226 lådor, nästan 41 000 datafiler och det är inte allt. Arbetet med att digitalisera Lou Reeds efterlämnade arkiv fortsätter. Delar av arkivet finns tillgängligt online redan nu.

Arkivet donerades till New York Public Library for the Perfoming Arts efter Lou Reeds död. Syftet är att arkivet ska vara tillgängligt offentligt, att alla som är intresserade ska kunna ta del av Lou:s liv och intressen. Vilket är mer kreativt framåtsyftande än statyer och andra äromärken.

Allt kommer inte att finnas tillgängligt digitalt online, men kan beställas fram på plats. Redan nu kan man gå in och kika på hur långt NYPL kommit med katalogiseringen. Bara samlingen av demos och inspelningar av repetitioner från Velvet Underground-tiden är imponerande, och kittlar nyfikenheten på ett besvärligt sätt.

Samtidigt pågår en stor Lou Reed-utställning med delar av Lou:s arkiv. Utställningen visas på New York Public Library for the Performing Arts på Lincoln Center och pågår fram till 4 mars 2023. Utställningen har fått namnet “Lou Reed: Caught Between the Twisted Stars” (lånat från låten ’Romeo had Juliette’ på LP:n ’New York*). Utställningen innehåller material som aldrig förut varit tillgängligt. För ett fan som följt Lou under många år, blir det som att bli inbjuden hem till Lou för att gå runt och titta och se saker som är kopplade till Lou:s liv och konstnärliga verk, men som Lou tidigare hållit för sig själv.

Utställningen är skapad av Jason Stern som skötte arkivet medans Lou Reed levde, och av Don Flemming som fick dödsboets uppdrag att inventera och katalogisera Lou Reeds kvarlåtenskap.

Dessutom kostar det inget att se utställningen, vilket är ovanligt med såväl amerikanska som svenska mått mätt. ABBA Museet tar 220 – 280 kr i entré för en vuxen för att ta del av en tidsmässigt kortare, inte lika mångsidig och konstnärligt omfattande karriär. Abbamuseet är mera om att bläddra i ett väldigt dyrt nummer av Okej – titta, peka, slänga och gå vidare.

För den som är nyfiken, finns en överblick över Lou Reeds efterlämnade arkiv. För den som är nördigt nyfiken, finns en detaljerad förteckning. Det är bara att frossa och sedan återvända, eftersom katalogiseringen och digitaliseringen fortsätter.

För mig som följt Velvet Underground och därefter Lou Reed sedan Andy Warholutställningen på Moderna Museet 1968, fortfarande har kvar utställningskatalogen (mer lösbladssystem idag…) och som beställde ’Velvet Underground feat Nico’ några månader senare från USA via Nordiska Musikförlaget (skiv- och notaffär som låg på Drottninggatan, mittemot trappan ned till Plattan/Sergels Torg) – känns detta kanske som en logiskt besök, en sista resa, ett sätt att ta farväl och sluta en cirkel som påbörjades vid ingången till tonåren för 54 år sedan. Eller kanske inte. Vissa saker kanske bara ska vara ett minnenas soundtrack inombords, som Igloo-glassar, Riff-tuggummin, Fantomen- och MAD-tidningar, kartong-trummande till Tio i Topp och skrubbsårsknän efter fotboll på stenhårda grusplaner. För att travestera Lou Reed: Growing up with Lou.

Och förresten skulle det vara tråkigt att resa ensam. Dessutom är jag mer lagd åt att ’Ride into the sun’ för att citera Lou Reed, än att stå på minnenas perrong och resa bakåt i tiden. Livet ska levas framlänges, så länge det går.

Men arkivet i sig är en fantastisk gåva som säkerligen kommer att tvinga fram att åtskilliga Lou Reed-biografier och böcker om Velvet Underground måste skrivas om. Det kommer att bli intressant.

Trevlig fredag, vänner! ✌️🎶😎

Av Jonas Almquist

Ett sistaminuten-tips: Missa inte programmet om och med min isländske vän Einar Örn Benediktsson (Kukl, Sugarcubes mm). Kallad Islands första punkare. Invald i Reykjaviks Kommunfullmäktige mellan 2010 – 2014 som representant för Bästa partiet (Besti flokkurinn). En mångsidig herre värd all er uppmärksamhet.

Själv väcks minnen till liv av två magiska veckor i Reykjavik nov -84. Ett Island nedstängt av Generalstrejk, men vad gjorde det när det finns stor gästfrihet och sköna människor: Punkare, asatroende, skivaffären Grammi∂ (som Einar var med om att starta -81) som blev glatt överraskade när Hr Lädernunnan från Sverige klev in genom dörren och blev värsta sambandscentralen till allt möjligt roligt, klubben Safari i hamnen, Bubbi Morten, Hilmar Örn Hilmarsson och alla andra man mötte.

Programmet börjar nu kl 19.05 på SvT1, men går i repris i morgon på SvT 24 vid midnatt. Eller när som helst på SvT Play. ✌️🎶😎