Gruppens konstnärer skapade linoleumsnitt för affischer som alla hade aktivistiska budskap. Affischerna hängde i ungdomsrummet, i kollektivets kök – och på gator och gränder.

RØDE MOR (RÖDA MAMMA) arbetade från 1969 till 1978 och under den perioden satte konstnärskollektivet bilder från tio milstolpar i studentupprorets kölvatten. Konsten sattes igång för att agitera för solidaritet och förändring. Det finns en uppmaning att kämpa mot makthavare, föroreningar, hunger, krig och orättvisor.

I RØDE MORs eget manifest stod det: ”Vi vill göra vår konst tillgänglig för arbetarklassen och bidra till att skapa en politisk, proletär konst. Med politisk konst menar vi en konst som beskriver samhällets villkor och tar politisk ställning. Med proletär konst menar vi en konst som intar en – i marxistisk mening – proletär ställning. Den politiska, proletära konstnärens uppgift är att föra klasskamp på det kulturella området. Vi måste förhindra spridningen av den rådande ideologin i de klasser som står inför kapitalet. Vi vill skapa en konst som bidrar till att ge arbetarklassen en identitet. En konst som är ett vapen i klasskampen – RØDE MOR”

Konstnärskollektivet var baserat på Tuse Næs och samlingen av affischer tillhör Museum Vestsjælland. Utställningen är en omhängning av utställningen som tyvärr fick stänga i förtid under coronan vintern 2020-21.

Se teasern för utställningen RØDE MOR här:

Av Michael Thouber

På torsdag öppnar utställningen ‘Københavnerstykker’ på Nikolaj Kunsthal. Det är en utställning med alla verk som vi har köpt under de senaste fyra åren från Rådet for Billedkonst i Köpenhamns stad. Hoppas vi ses på vernissagen kl 16–19!

Många konstnärer och vi som arbetar med konst på institutionerna får ofta frågan om vi vill ta ett offentligt uppdrag och ibland övervägs det om det lönar sig att ta på oss ett extra – obetalt – uppdrag. Men efter de senaste fyra åren i rådet skulle jag definitivt rekommendera att alla provar. Lätt för mig att säga eftersom jag får betalt av en annan arbetsgivare, och därför vore det så klart mest rättvist om åtminstone konstnärerna fick betalt för arbetet, eftersom de inte har någon annan arbetsgivare som betalar för deras tid.

Som sagt, jag tycker att de senaste fyra åren i rådet har visat sig vara oerhört meningsfulla. Först och främst för att vi har fått möjlighet att – trots begränsade budgetar – köpa in betydande konstverk till kommunens samling, som ni kommer att kunna se på utställningen, och som framöver kommer att hänga på kommunens institutioner från äldreboenden. till barnhem. Det är i sig vettigt.

Det har dock också gått fyra år där det har varit lärorikt att om man engagerar sig i politikerna, som man gör i fullmäktige, så kan man få flytta på några av de agendor som tar mycket plats i konstvärlden. , men som det ibland är svårt att få gehör för på politisk nivå. Specifikt i förhållande till rådet gäller det beslut om ersättningspolitik, könskvotering, ateljéplatser för unga konstnärer, 1 % regel etc. Faktum är att vi under vår tid i rådet faktiskt lyckats genomföra betydande politik inom dessa områden som har stor betydelse för bildkonstvärlden och som förhoppningsvis kan inspirera andra kommuner i Danmark.

Slutligen, under de fyra åren, lyckades vi också sprida konsten genom pressen. Kanske just för att inköpen har skett på politisk nivå har vi lyckats få mycket publicitet för våra konstinköp. Redan med vårt första köp av Jakob Jakobsens verk ‘Döden’ lyckades vi förmedla innebörden av konceptkonst. Framsidor och stora rubriker i landets alla tidningar skulle diskutera med, och det slutade till och med med en ticker på TV2 Nyhederne: “Hele Danmark debatterar konceptkonst”. Senare lyckades vi förmedla performancekonst när vi köpte Christian Falsnaes verk med instruktioner som man ska rita efter verket och bränna originalet. Senast har även köpet av Nina Beiers keramiska tvättställ med cigarr i avloppet skapat debatt.

Som något av det senare har rådet tillsammans med ett antal politiker i Medborgarrepræsentationen föreslagit en 1-procentsregel i Köpenhamns Stad. Regeln ska säkerställa att 1 % av byggkostnaden för all nybyggnation i huvudstaden går till konstnärlig utsmyckning. De har redan en sådan regel i Oslo, Stockholm och i flera av de större danska städerna. Men det har vi inte i Köpenhamn. Och det betyder egentligen att kommunen själv inte har pengar att inreda med konst i stadsrummet. Konsten som sätts upp i Köpenhamn är därför från privata donationer. Det kan vara jättebra, men det kan också vara tvärtom. Den konstnärliga kvaliteten svänger åtminstone och det saknas en strategi för vilken konst vi vill sätta upp för eftervärlden i vår huvudstad. 1%-regeln kan rätta till detta.

Vi lade som sagt fram förslaget om 1-procentsregeln i Medborgarrepresentationen, men nådde inte målet att få det slutfört. Jag hoppas därför att det blivande rådet och Medborgarrepresentationen driver på för att regeln ska gälla även i Köpenhamn så att konsten i det offentliga rummet får större kvalitet och uppmärksamhet. I en tid då statyer välter över hela världen tror jag att politiker och medborgare har fått upp ögonen för att konsten i det offentliga rummet påverkar vår identitet och historieskrivning. Därför måste det tas på allvar. Detta kan göras genom en 1%-regel, som möjliggör professionell, professionell rådgivning och samarbete med tidens bästa artister.

“Michael Thouber är död” skrev Dagbladet Infomation retsamt när jag försvarade rådets köp av Jakob Jakobsens verk ‘Döden’. Inte riktigt ännu som tur är… men min tid i rådet är över. Det är tråkigt, men också bra att nya ögon och ny kraft tillkommer. Tack till alla konstnärer, kollegor, politiker och tjänstemän i rådet för diskussioner och samarbete under de senaste fyra åren. Det har varit ett stort nöje och jag ser fram emot att fira med er på torsdag!