-
Allyson Felix, vilken idrottskvinna och förebild
Via Sportbibeln:
När Allyson Felix blev gravid, ville skotillverkaren och hennes sponsor Nike sänka stödet med 70 procent.
Felix vägrade och skapade i stället ett eget skomärke.
Hon använde skorna i Tokyo 2020, där hon i sitt livs sista individuella OS-lopp tog sin tionde OS-medalj.Felix blev därmed den mest framgångsrika OS-friidrottaren någonsin på damsidan. I hela OS-historien har bara Carl Lewis ett bättre facit.
Efter sista medaljen postade hon den här bilden på Instagram, med orden ”I know my place (and it’s in my own shoes”). En tydlig passning till Nike.På bilden syns också ärret efter det akuta kejsarsnitt som Felix tvingades genomgå under förlossningen.
Efter att Felix gått ut och berättat om kontraktsförhandlingarna där Nike på grund av hennes graviditet ville sänka ersättningen, har skotillverkaren ändrat villkoren för ALLA kvinnliga idrottare.Nu är kvinnor som är sponsrade av Nike garanterade lön och bonusar 18 månader runt graviditeten.
Ytterligare tre stora sponsorer har gått samma väg och ändrat sina villkor.
Allyson Felix, vilken idrottskvinna och förebild! 🙌 -
Vi får nyval
Av Jonas Almquist
Nu kom även Novus augustisiffror. Fem st institut återstår. Som jag skrev tidigare, gör Novus betydligt många fler valbarometer-intervjuer än de andra sex st instituten. Ju fler intervjuer, desto trovärdigare siffror.
Även Novus augustisiffror visar att S, V och Mp skulle få en egen majoritet i riksdagen utan att behöva stöd från C, om det var val idag.
Sedan ska man komma ihåg att väljarbarometrarna bara visar tendenser och att det dessutom alltid finns statistiska felkällor i de olika partiernas siffror. Men man ser varthän opinionen blåser just nu.
Och när siffrorna visar en så tydlig politisk förskjutning till oppositionspartiernas fördel (55,6% med C inräknat), så är skillnaden så stor att inte ens statistiska felprocent kan ändra på förskjutningen i maktbalansen mellan blocken inkl resp blocks stödpartier.
Det ska bli intressant att se hur partierna tacklar dessa siffror de kommande månaderna: om septembersiffrorna visar att tendensen fortsätter eller om Tidöpartierna och SD kan bromsa och vända siffrorna.
Enligt Novus ser väljarflödet mellan partierna ut så här, mellan 1 – 20 augusti:
- M tappar främst till Soffan, S och även lite till KD men vinner från SD och L
- L vinner från S och lite från soffan men tappar till M
- C vinner från soffan men tappar till S
- KD vinner från M och S men tappar till soffan
- S vinner från M, soffan och SD men tappar till L, KD och MP
- V vinner från soffan och lite från MP men tappar inte något större till någon
- MP vinner från S och lite från soffan men tappar till V
- SD tappar till M, till S och lite till soffan och vinner inte väljare från någon
Att SD rasar ganska kraftigt hos både Sentio och Novus, och att L och KD fortsätter att ligga en bra bit under 4%-spärren – gör det politiska läget intressant inför hösten. Ska SD offra Jomshof och Söder för att locka tillbaka de SD-väljare som enligt Novus sviker partiet men utan att söka sig till något annat parti? Jomshof och Söders utspel är ju det största skälet till raset, eftersom SD inte varit medialt synliga i några andra frågor. Åkesson i Hawaii-skjorta samtidigt som katastrofen på Maui, var förvisso politisk tondövhet men det tog inte fokus i mediebruset. Och Åkesson själv skulle aldrig offra två av sina närmaste, politiska vapenbröder. Då offrar han hellre stödet till Tidöpartierna.
Och ska L våga kaxa upp sig mot SD för att vinna tillbaka sina väljare men riskera att Tidöpartierna förlorar SD? Löpsedlarna talar om interna krav inom L, för att få bort Jomshof. Men det är troligtvis bara “strategiska läckor” för att ge sken av att L faktiskt kan göra det vägvalet. Vi andra vet att om L skulle agera mot Jomshof, skulle SD dra sig ur samarbetet med Tidöpartierna. Vi får nyval och L ligger så risigt till att de fortfarande riskerar att hamna utanför riksdagen vid ett nyval. Så: Gå mot stupet med flaggan i topp, eller stå fast vid Tidöavtalet och stödet från SD – och ändå gå mot sitt politiska stup? L har satt sig själva i en extremt jobbig sits.
Och kommer Ebba Busch att tvingas göra en politisk U-sväng, en pudel för sitt Koranbrännarstöd i sommartalet för några dagar sedan, för att locka tillbaka gamla KD-väljare? Eller kommer KD att än tydligare manövrera sig mot SD som ett kristet anti-muslimskt parti, med risk för att partiet försvinner ur riksdagen vid ett nyval och får svårt att göra politisk comeback?
Å andra sidan: Kommer vi att få se oppositionspartierna att tagga upp i kritiken av Tidöpartierna och SD? Kommer de t ex att attackera den sk Angiverilagen? S har varit väldigt tyst i den frågan, vilket ju bara kan tolkas som ett tyst stöd till lagen. Men å andra sidan skulle S kunna göra en politisk U-sväng och börja attackera den sk Angiverilagen, om det stärker opinionsläget för S och oppositionspartierna ytterligare och påskyndar processen fram till ett nyval. Taktiskt rävspel eller bygga en egen stark och trovärdig politisk agenda?
S har även varit väldigt tysta i andra, för väljarna viktiga, frågor som t ex nedskärningarna av resurser till skolan. Eller frånvaron av skarp kritik mot Tidö-budgeten som gynnar höginkomsttagarna men innebär att vanliga familjer, barnfamiljer och pensionärer får ytterligare försämringar.
V slog sig för bröstet förra sommaren, när man förhandlade bort Nato-kritiken mot 1 000 kr mer i garantipension till landets pensionärer. En höjning som dessutom stannade vid 800 kr efter att C sagt sitt.
Det lät vackert på pappret, men i verkligen hade inflationen och matpriserna ätit upp pengarna och mer där, innan pensionärerna fick sina 800 kr.
Under året som gått har vi sett Livsmedelspriserna öka med upp till 50% på baslivsmedel. Den svenska färskpotatisen vid Midsommar och som andra år sålts som lockvara för 2 – 3 kr/kg, sålde för 10:95 kr/kg i Midsomras. En ökning med minst 300 %. Lägg till skenande el-priser och höjda hyror (där vissa fastighetsbolag redan nu vill göra ytterligare höjningar). 800-ingen till pensionärerna, var inte i närheten av att motsvara en indexjustering av garantipensionerna för att värdesäkra garantipensionerna mot inflation och kostnadsökningar i samhället.
Vi har med andra ord ett antal för vanliga inkomsttagare, barnfamiljer och pensionärer väldigt väsentliga frågor, där oppositionspartierna S och V har varit väldigt tysta på riksnivå. Frågor som annars brukar ligga vänstern varmt om hjärtat, men som kanske inte längre gör det, vad vet jag.
Novus lyfter särskilt fram i sin julimätningen att antalet soffliggare ökar, dvs de som i dagsläget inte vet hur de skulle rösta om det var riksdagsval idag. Troligtvis är det en ganska tydlig indikation på att alltfler väljare inte känner sig helt bekväma med våra riksdagspartier.
Att 11,6% av de intervjuade, mer än var tionde svensk, uppger att de inte vet hur de skulle rösta om det var val idag, är också ett demokratiskt problem. Ju fler som röstar, desto stabilare står Sverige. Men i Novus augustisiffror är soffliggarna det fjärde största “partiet”. En nästan lika stor grupp som V:s och Mp:s väljare tillsammans. Eller bara 5,7% mindre än antalet SD-väljare. En stor grupp med andra ord. En alldeles för stor grupp som inte hittar ett parti som står för något bra. Jag tror att vi alla kan vara överens om att det inte är bra, utan snarast demokratisk illavarslande.
Det är med andra ord inte helt ointressanta spörsmål och utmaningar, som ligger framför partierna i höst. För några handlar det konkret om överlevnad eller att försvinna från den svenska politiska arenan. Och partier som slåss för sin politiska överlevnad och att få vara kvar i riksdagen, tenderar att lova mer, större och bättre än andra partier. Löften de sällan kan backa upp och bidrar därmed än mer till politisk besvikelse och misstro hos väljarna. För andra handlar det om att ta rygg på opinionssiffrorna och förvalta dem väl, så att ökningen fortsätter.
Nu väntar vi in de övriga fem institutens augustisiffror, innan vi går in i den politiskt intressanta höstmånaden september.
Jag önskar alla en riktigt fin helg och att SMHI:s rödflaggande av alla mellansvenska områden som riskerar översvämningar de närmaste dagar, inte blir så drabbande som SMHI befarar.
Ha det bäst, gott folk! 😎🎶🤘
-
Två nya coronavarianter är i omlopp
📻 Niklas Arnberg, professor i virologi vid Umeå universitet säger att unga och friska bör ta vaccin eftersom att de kan få postcovid!
Trots att restriktionerna är slopade sedan över ett år tillbaka finns coronaviruset kvar bland oss.
Inför hösten är två nya varianter är i omlopp, Eris och BA.286.
-
Vi närmar oss ett politiskt läge där ett nyval blir alltmer troligt.
Av Jonas Almquist
Nu kommer de sju institutens (Sifo, Demoskop, Novus, SKOP, SCB, Ipsos och Sentio:s) opinionsmätningar för augusti.
Först ut är Sentio men som också är den osäkraste av de sju opinionsmätningarna, eftersom man inte jobbar med intervjuer utan med en svårkontrollerbar webbplattform.
Störst intervjuunderlag har Novus med mellan 3000 – 4500 intervjuer. Novus julimätningar visade 53% stöd för oppositionspartierna S, V, C och Mp.
Novus visade också ett ökat antal osäkra sk soffliggare (nästan 9% av de tillfrågade) som inte ännu visste hur de skulle rösta idag. Störst osäkerhet visar SD:s väljare, som inte lutar åt något annat parti samtidigt som man tappar förtroende för SD.
Augusti har ju hittills präglats av SD:s Söder och hans hätska angrepp på Pride för predofil, tätt följt av Jomshofts anti-muslimska uttalanden, de SD-stödda Koranbränningarna och L:s krypande för SD. Hur denna turbulens slår på opinionssiffrorna, kommer vi att se den närmaste tiden. Kanske gjordes anti-Pride och anti-Islam utspelen i augusti även för att locka tillbaka osäkra SD-väljare. Får vi tro Sentios siffror, har effekten i så fall blivit den motsatta. Samtidigt är förändringarna (tappet) så stort att vi måste vänta in Novus och de större instituten som SCB, Sifo och Demoskop, för att se om även dessa institut noterar samma stora förändringar som Sentio.
Det Sentio Research:s valbarometer för augusti visar, är att väljaropinionen nu sviker Tidöpartierna och SD i betydligt högre grad än i juni- och julimätningarna.
Procentuellt backar SD mest med 2,9%. Jomshofs och Söders utspel som dominerat SD under augusti, verkar med andra ord ha resulterat i sjunkande opinionssiffror.
Sett i proportion till juli månads siffror, svarar L för det stora raset. Enligt Sentio tappar L 1/3-del av sitt opinionsstöd och landar på rekordlåga 2%. Från 3% till 2%. Johan Pehrson lär behöva morska upp sig rätt rejält mot SD, för att bromsa och vända opinionstappet. Å andra sidan skulle det leda till att SD drar sig ur som stödparti och vi får ett nyval.
Samtidigt skulle en radikal kursändring för L och en återgång till den partilinje som Bengt Westerberg och Jan Björklund drev, dvs inget samarbete med eller politiskt beroende av SD, innebära förnyat väljarstöd så att L klarar 4%-gränsen. Det ska bli intressant att se om Johan Pehrson verkligen vågar fortsätta det självskadebeteende som kommer att radera L som parti.
KD ökar med 0,1% men ligger fortfarande under riksdagsspärren med 3,4%. Det som kan förklara stödet och den lilla ökningen, kan vara att KD varit i princip osynliga som riksdagsparti under sommaren. Det är först nu som Ebba Busch klivit fram och uttalat ett stöd för Jomshof.
I sitt sommartal för några dagar sedan, slår Ebba Busch fast att KD inte kommer att stödja ett förbud mot Koranbränningarna, att man måste kunna skämta om islam och att om muslimerna känner sig kränkta, får de vända andra kinden till.
Jag tror att Alf Svensson, som ledde KD i 30 år som partiledare, vrider sina händer i fasa över hur Ebba Busch driver KD allt längre bort från den kristna humanism som var grundpelaren i Alf Svenssons KD. Med tanke på att KD nu ligger under riksdagsspärren, har KD ett Johan Pehrson-läge: antingen närma sig SD (och göra sig själva politiskt överflödiga) för att locka stödröster från SD, eller styra tillbaka till en Alf Svensson-linje som lockar tillbaka de gamla kärnväljarna – men som får SD att kliva av samarbetet.
Vore det val idag, och Sentios siffror stämmer, skulle de fyra oppositionspartierna (S, V, Centern och Miljöpartiet) få 215 mandat mot M och SD:s 134. Det innebär en skillnad på 81 mandat, vilket är väldigt mycket. SD har t ex 72 mandat i nuvarande riksdag, bara för att visa hur mycket 81 mandat är.
Eftersom Sentios underlag är tveksamt och ska siffrorna tas med en stor nypa salt. Novus, Sifo, SCB och Demoskop kommer först senare i augusti. Först då kan vi få en bättre uppfattning om ifall och i så fall hur mycket regeringspartierna och SD tappat i opinionsstöd under augusti.
Skulle det visa sig att oppositionspartiernas opinionsstöd fortsätter att öka och kanske öka i närheten av vad Sentiosiffrorna anger, närmare vi oss ett politiskt läge där ett nyval blir alltmer troligt.
Själv har jag ju inga partisympatier hos något parti, men Tidöpartierna och SD har tydligt visat att man allt snabbare kastar Sverige in i ett såväl inrikes- som utrikespolitiskt kaos som bär käpprätt åt he-ete. Vi pratar inte längre om en dålig politisk spiral, utan om snabbt växande lavin som drar Sverige i fördärvet.
Ett nyval blir alltmer nödvändigt, ur ett demokrati och stabiliseringsperspektiv. Samtidig innebär det en långsiktig strategisk vinst för SD, eftersom man slår ut L och KD från riksdagen och kan fokusera på att driva M alltmer åt det nationalistkonservativa SD-hållet. Divide et impera – härska genom att splittra.
Opinionssiffrorna för augusti, kommer hur som helst att bli mycket intressanta.
Så här ser Sentio:s valbarometer ut för augusti 2023:
-
Inför fotbolls-VM – över 1,5 miljoner biljetter sålda
- På torsdag inleds VM i fotboll för damer. Värdskapet är uppdelat mellan Australien och Nya Zeeland.
- Det är den hittills största VM-turneringen för damer med 32 länder och över 730 spelare.
- Arrangörerna har velat göra fotbolls-VM tillgängligt för så många som möjligt. Därför har man släppt ett stort antal biljetter som kostar från motsvarande 60 kronor och uppåt. Över 1,5 miljoner biljetter har sålts.
-
Det här är Gustaf Håkansson
Det här är Gustaf Håkansson. Många av er har nog aldrig hört talas om honom. Men han är en riktig svensk ikon!
I juli 1951 deltog han som 65-åring i den klassiska cykeltävlingen Sverigeloppet. Men arrangörerna tyckte att han var alldeles för gammal för loppet, då åldersgränsen låg på 40 år, så han fick cykla utom tävlan de 176 långa milen från Haparanda ned till Ystad. Dessutom fick veteranen starta en minut efter den sista tävlande cyklisten.
Efter 6 dagar, 14 timmar och 20 minuter nådde han slutdestinationen i Ystad. Med en stor nolla på nummerlappen överraskade gubben ALLA när han gick i mål hela 24 timmar före alla andra och blev “Stålfarfar” med hela svenska folket. Hemligheten var att han cyklade på natten när alla andra låg och sov.
1987 gick Gustaf “Stålfarfar” Håkansson bort och han blev hela 102 år gammal. Vilken hjälte! 🙌🙌🙌
-
Greta Johansson tar ledigt från jobbet
I dag minns vi en historisk dag för svensk idrott! Den 13 juli 1912 tar Greta Johansson ledigt från jobbet några timmar och vinner Sveriges allra första OS-guld på damsidan i simhopp.
Hon är för alltid en riktig pionjär och en stor kvinnlig förebild i Sverige än i dag, 111 år senare. Greta trotsade läkarnas varningar om att kvinnor kunde bli sterila eller hysteriska på grund av idrott och banade väg för framtida svenska framgångar. Vilken hjälte! 👏💙💛 -
Monte Cazazza har gått bort
Av Jonas Almquist
Fredagen får ett tråkigt slut när nyheten når mig om att min gamla vän och Industrial Records-kollega Monte Cazazza har gått bort idag.
När Throbbing Gristle upplöstes och blev till PTV och Chris & Cosey, behöll jag kontakten med Monte Cazazza. TG:s splittring blev lite som en sårig skilsmässa, och Monte och jag höll oss utanför det interna. När TG sedan återbildades efter drygt 20 år för att släppa nytt material, turnera och inte minst kapitalisera på den hype som byggts upp runt TG – konstaterade Monte nyktert att det bara var en tidsfråga innan det konstgjort ihoplappade TG-äktenskapet snart skulle spricka igen. Monte hade själv sagt upp bekantskapen med Genesis P-Orridge, när Monte fick klart för sig hur mycket pengar Gen lurat honom på.
Jag var inte så förvånad. Nunnans ‘Slow Death EP’ på Industrial Records sålde över 4 000 ex bara i England, utan att vi fick en penny i royalty. Å andra sidan gav Industrial-releasen oss en karriärmässig kick-start, så vi lät allt bero.
Monte klarade sig sämre i San Francisco. Olika projekt avlöste varandra men i USA var han inte det namn han var i England, som femte men in-officiell medlem av Thriobbing Gristle.
Om Gen blev alltmer insnöad kring PTV, Thee Temple of Psychick Youth och det snudd på sektliknande Gen byggde upp kring PTV, förblev Monte Cazazza en jordnära, smågalen konstnär med mycket humor och självdistans. Därför var det inte förvånande när Monte plötsligt övergav Industrimusiken, gjorde en musikalisk U-sväng och gav ut en Hip-Hop platta med vännerna Joseph T. Jacobs och Chris Warden. De kallade sig The Atom Smashers, släppte ett album på Pathfinder Records och gjorde några Livespelningar där James Maniello anslöt till bandet.
Det fanns säkert dem som trodde att Monte Cazazza var en fullblods-galning. Spelningen på Kolingsborg 1984 med Nunnan och Psychic TV, höll på att gå om intet när Securityn på flygplatsen i San Francisco inte ville släppa iväg Monte på grund av de diabilder han skulle ha med sig. Allt löste sig till slut och både Monte och diabilderna kom fram till Stockholm.
Men vid sidan av det provocerande och chockerande, var Monte en grymt najs, rolig och social vän. Nära till skratt, inte minst när vi planerade den ena spelningen efter den andra. Naturligtvis blev de aldrig av, men även spelningar som inte blir av är ju också spelningar.
Montes humor manifesterade sig tidigt och långt innan han mötte Coum Transmission-paret Genesis P-Orridge och Cosey Fanni Tutti. Han flyttade från New York där han var född och till San Francisco, för att gå på en prestigefylld konstskola. Han hade dessutom fått en mecenat, en ekonomisk välgörare, i en äldre konstälskande dam:
När hon kontaktade mig och erbjöd sig att finansiera mina studier, såg jag dollarsedlarna fladdra framför ögonen och trodde att min lycka var gjord…
Tyvärr gick damen bort just som konststudierna började och Monte fick istället ta jobb på akutintaget till ett sjukhus för att klara studierna.
Studierna, ja. Hur mycket det blev av dem, vet jag inte. Jag tror aldrig att Monte berättade det. Men redan första dagarna gjorde han ett stort intryck på skolan. Eleverna skulle göra installationer, för att lärarna skulle få en uppfattning om elevernas kreativitet. Monte blandade ihop cement som han hällde nedför trappan framför skolan och sedan målade blå när cementen hade stelnat. Installationen “Niagarafallet” blev inte särskilt uppskattat hos ledningen för konstskolan.
Nunnan hade glädjen att inte bara få lära känna Monte Cazazza utan även göra ett par konserter ihop. Många fler planerades men stupade på olika saker.
När vi skulle göra releasekonserten för albumet “Whatever” i maj 2015, var det naturligt att bjuda över Monte Cazazza både för gammal vänskap skull men också för att ge honom en chans att få stå på scenen igen i Europa. Men Monte hade varit svag av sjukdom i flera år och tvingades tacka Nej på grund av den långa resan.
Vi kommer alltid att bära med oss minnet av vännen och kollegan Monte Cazazza.
Rest in Peace, Monte!
🤘🎶😎
-
Ever get the feeling you’ve been cheated?
Av Jonas Almquist
”EVER GET THE FEELING YOU’VE BEEN CHEATED?”
Tänkte att jag skulle vänta några dagar tills reaktionerna lagt sig, innan jag sade mitt. Jag var lite nyfiken på hur filmen skulle mottas.
En knapp halvtimme in i filmen var omdömet klart: 1,5 timmes promofilm inför rereleasen av alla KLF-låtar på Universal Music och förlaget Warner Chappell.
En fingerad re-enactment, där Drummond och Cauty skapar historien om sig själva och KLF, formulerar den historia man vill bli ihågkommen för. Skådespelare agerar Drummond och Cauty. Fingerade ”dokumentära” bilder. Brinnande sedlar med samma sedelnummer (för den som är snabb och hinner se). Allt är korrekt utifrån ett postmodernt perspektiv. Allt kan användas och allt kan urskuldas. Referenser till allt möjligt, staplas för den som är road att sortera upp allt. Till slut blir allt metakultur. Eller meta metakultur.
Visst är det välgjort, fattas bara med de förskott Universal och Warner Chappell lagt ut. Men det är ju en 90 minuter lång musikvideo, som under en dokumentärfilms skepnad kan visas som ett vanligt program. Kanske med en och annan kulturskribent som lägger huvudet på sned och gör någon metakultur-analys.
Själv tappar jag intresset en knapp tredjedel in i filmen. Allt blir så förutsägbart och tråkigt. Tillslut blir allt bara som en barndomens bilsemester – Något man ser fram emot vänds till frågan: Är vi inte framme snart?
KLF var ett lyckat musik-prank, men KLF var aldrig och kommer aldrig att vara smart, icke-vinstdrivande, samhällskritisk Banksy-kultur. Det är en stor skillnad.
Att kasta bort eller bränna pengar som ett statement, är inte något nytt vare sig inom kulturen eller politiken. Bruno K Öijer löste in sitt författarstipendium på 4 000 kr i enkronor och slängde ut dem i hallen till T-Centan 1970. 2010 fick Feministiskt Initiativ 100 000 kr av reklamfirman Total för att bränna upp dem och skapa debatt om kvinnolöner.
Svenska bilbranschen bränner 8 miljoner i Almedalen på att köpa champagne och de får nog inte lika mycket media, sade Thomas Mazzetti från reklamfirman.
Det som tillsynes är ett statement som protesterar mot något, blir i själva verket något som genererar ett publicistiskt värde som är större än beloppet som går åt och som indirekt även kan generera ännu större pengar. KLF var inga politiska rebeller med stora, idealistiska hjärtan – de var smarta musiker och reklamare i en redan befintlig kulturtradition med namn som Kim Fowley och Malcolm McLaren. Så:
Ever get the feeling you’ve been cheated? för att citera John Lydons legendariska slutord på Winterlandkonserten 1978, det som blev Sex Pistols sista spelning.
Vill man förstå projektet KLF, så finns förhistorien i Zodiac Mindwarp & The Love Reaction – ett första test av det postmoderna projekt som slutar med KLF. Mark Manning (Zodiac himself) och Jimmy Cauty fanns i samma tecknarkrets, hittar varandra och blir radarparet när Zodiac Mindwarp & The Love Reaction föds.
En bit in i början av Zodiac-resan, får Bill Drummond syn på bandet under en spelning på ett utsålt Greyhound i London där Zodiac Mindwarp öppnar för Nunnan.
Bill Drummond har gått från manager till Echo & The Bunnymen, till att bli A&R på Majorskivbolaget Warner Music (WEA, som man sade då) i London. Han är på Greyhound för att se Nunnan (jag ska återkomma till det), men nu börjar det som resulterar i att han blir kompis med Mark och Jimmy och får ta del av projektet Zodiac Mindwarp.
Nunnan blir en del av projektet, men får också dra fördel av projektet. Den tidigaste upplagan av Zodiac Mindwarp rör sig sömlöst på postmodernt vis mellan skämt och allvar. Nunnan rör sig också mellan skämt och allvar, mellan felk och uppriktighet. Zodiac Mindwarp blir en metakopia av Nunnan, men Zodiac Mindwarps snabba framgångar sommaren 1986 skapar också splittring i bandet.
Den postmoderna ironin förbyts i ett kommersiellt allvar, där Cauty kliver av. Utan allvaret blir skämtet odynamiskt och vice versa. Zodiac Mindwarp går in i rollen av serietidningsinspirerad komedi-rock, för det är där pengarna finns. Polydors pengar. De pengar som ett halvår senare, våren 1987, finansierar den av Young Ones ”Vyvyan” (Adrian Edmondson) regisserade videon till låten ’Primemover’. Vid det laget har Zodiac Mindwarp såväl lånat låttitel som logotype från Nunnan och förvandlat sig själva till en Spinal Tap-version av Nunnan men också ett kompetent rockband. Vi kan kalla det för en Polydor-”make over”, men då har Jimmy Cauty redan klivit av sedan länge.
Sensommaren 1986 lämnar Jimmy Cauty Zodiac Mindwarp. Samma höst lämnar Drummond jobbet som A&R på Warner, eller tvingas lämna jobbet: Det finns olika versioner. En av versionerna handlar om att Bill Drummond blir intresserad av Zodiac-projektet, Mark Mannings och Jimmy Cautys tankar med projektet och vill signa bandet till WEA men får nobben internt. Men låt ta allt kronologiskt:
När Nunnan nästan på dagen sex år efter den utsålda spelningen på Scala Cinema i London återvänder till London, är tiden mogen för att skörda det som personlig vänskap, några vinyler och ryktet efter Scala-spelningen byggt upp.
Intresset är stort. En uppvärmningsspelning på Bull And Gate, minskar inte intresset inför Greyhound-spelningen. Det är ingen tillfällighet att vitt skilda människor som Joey Ramone, Birthday Party eller The Cults Ian Astbury är på The Greyhound. På plats är även Miles Copeland, manager för The Police men också boss för nystartade IRS Records.
Miles har ett rum ledigt på sitt kontor, som han lånar ut till en banktjänsteman han mött på sin bank i Londons Depford: Mark Perry alias Mark P. Mark letar lokal för sitt nystartade fanzine Sniffin’ Glue. Inom några månader kommer Mark P att även starta etiketten Step Forward med hjälp av Miles Copeland, som också är med och hjälper Mark att producera den första singeln: Chelseas ’Right to work’.
Mark är god vän med Throbbing Gristle. Jag har träffat Mark P några gånger och vid ett tillfälle även låtit honom pröva svenskt blötsnus (han mådde inte så piggt…). Och som vän till Throbbing Gristle, har han även Nunnans ”Slow Death EP” som släppts på just TG:s skivbolag. När Miles frågar Mark P om han känner till Nunnan, läger Mark de ord som får Miles Copeland att bege sig till klubben The Greyhound. Att Nunnan ett år senare kommer att hamna på IRS Records (Miles Copelands amerikanska skivbolag), är därför ingen tillfällighet. Konserten på den utsålda klubben The Greyhound, startar många olika processer som kommer att påverka Nunnan framgent.
På The Greyhound är även Warner/WEA:s A&R Bill Drummond, tillsammans med två av medlemmarna i Sisters of Mercy, som Drummond signat till engelska WEA: Wayne Hussey och Craig Adams. Wayne och Craig har hört Nunnan skivor och är nu nyfikna på bandet Live och lockar med sig Drummond. Wayne och Craig går från The Greyhound som fans. Nästa gång de får chansen att se Nunnan, är på Nunnans utsåöda Hammersmith Ballroom-spelning i juli -86. Där och då, den kvällen, bestämmer sig Hussey och Adams för att lämna Sisters of Mercy för att istället bilda ett nytt band stark influerat av Nunnan: The Mission.
Dessutom har vi personliga känningar in i den engelska musikpressen: Sandy Robertson, Tony Parsons och andra skribenter på NME och Sounds, finns liksom jag i vänkretsen till Throbbing Gristle. Några har har jag träffat på TG:s spelningar där Genesis P-Orridge presenterat mig som sin svenske vän med bandet The Leather Nun. Andra, som Sandy Robertson, har jag träffat privat hemma hos Genesis och Cosey. Och precis som i livet i övrigt, har man mer koll på vänner, bekanta och människor man har ansikten på, än på människor man inte känner.
Alla dessa olika cirklar av människor korsar väg vid en punkt: Nunnans gig på The Greyhound i London. Är vi inte top of mind i alla dessa cirklar innan spelningen, är vi det efteråt – både på grund av spelningen men också att spelningen blir lite av ett oförutsett branschmingel av artister och skivbolagsfolk. Och de lämnar The Greyhound som fans. Hyoen tar fart.
Jimmy Cauty och Bill Drummond möts för första gången i samband med Greyhound-spelningen där Zodiac Mindwarp är förband. Drummond går från The Greyhound med insikten att han både gillar Nunnan och Zodiac. Han kommer snart att finnas i cirkeln av människor i London, som hjälps åt att rita upp kartan för Nunnan. Det är ingen tillfällighet att amerikanska Warner är ett av skivbolagen som visar stort intresse för Nunnan, vid USA-lanseringen. Det är ingen tillfällighet att Nunnan kommer att åka under delar av USA-turnén tillsammans med Echo & The Bunnymen (som också blir slutet för Echo, när sångaren Ian McCulloch lämnar bandet kort efter USA-turnén). Drummond förmedlar kontakter och kopplar ihop folk.
Under våren har Drummond både lärt känna Mark Manning och Jimmy Cauty, och följt Zodiac Mindwarp bygga en allt större publik. Han gillar tänket med bandet, inte minst Cautys visioner av ett engelskt band som skapar något nytt: som lånar och samplar referenser hej vilt, och blandar det med mediala utspel som fångar den engelska musikpressen. Bill Drummond vill signa Zodiac Mindwarp men får nobben internt på WEA. Det så ryktet går. Och när Zodiac Mindwarp får nobben, börjar Bill Drummond tänka över sin egen situation på WEA. Är det egentligen så roligt att jobba med WEA-banden han signat, när Zodiac Mindwarp erbjuder något nytt och galet? Både Kim Fowley och Malcolm McLaren har ju visat vad fräck galenskap kan skapa.
På senhösten lämnar Drummond WEA. Med sig har han en ovärderlig telefonbok med musikbranschkontakter, och en hel del erfarenheter om hur musikbranschen fungerar. Ovärderliga kunskaper om man lurar på att starta ett band. Julen -86 bestämmer sig Bill Drummond till sist för att kontakta Jimmy Cauty, Zodiac-medlemmen/grundaren som lämnat Zodiac men säkert inte släppt sina tankar och idéer.
Resten är, som man brukar säga, historia. Filmen ”Vem dödade The KLF?” beskriver på ett tillrättalagt sätt, det fortsatta förloppet. Vad som är intressant och filmen inte belyser, är att KLF aldrig helt släpper kopplingen till Zodiac Mindwarp. Jimmy Cautys koppling till Zodiac Mindwarp är inte helt okänd. Men Bill Drummond kliver tidigt in i Zodiac Mindwarps. När han inte får signa bandet, blir han istället deras musikförlag och hjälper dom till ett skivkontrakt med Polydors underetikett Food. Bill Drummonds kommer också att starta upp en bokutgivning med Mr Zodiac Mark Manning. Dessutom gör Drummond ett musikprojekt i Finland tillsammans med Mark Manning och finska musiker.
Även om den sk ”dokumentären” aldrig nämner det, lever Zodiac Mindwarp & The Love Reaction vidare på olika sätt i The KLF. Inte heller är det överraskande om man känner KLF:s historia, att de en dag kommer att på nytt plocka upp tråden, formulera om myten om sig själva, skapa en ny historia som lägger allt till rätta och bara kan sluta på ett sätt: Att KLF signar Universal Music och förlaget Warner Chappell, för att likt Malcolm McLaren piska liv i den döda hästen och mjölka så mycket pengar det går.
Den lilla viktiga biten information, berörs ju inte i filmen eftersom det skulle förta effekten av den mytologiska bilden av de idealistiska vännerna Drummond och Cauty som vänder musikbranschen ryggen och eldar upp 1 M pund.
Riktigt så var det inte. Och någon fortsättning av KLF ska vi inte förvänta oss. Drummond och Cauty är inte längre de unga buspojkarna – Drummond fyllde 70 år för en månad sedan och Jimmy Cauty fyller 67 år i år.
Filmen och signandet till Universal Music och Warner Chappell handlar bara om att väcka liv i myten och dra in pensionsförstärkande inkomster – ingenting annat. De som tog KLF:s idealistiska uppsåt och ”dokumentärfilmen” på allvar, får sitta där med långa näsor.
Ever get the feeling you’ve been cheated?
🤘🎶😎
Disclaimer: Detta hindrar inte att jag tyckte de gjorde rätt balla låtar på tiden när det begav sig. Och att vi lärt känna och blivit kompisar med Jimmy Cauty under hans tid i Zodiac Mindwarp & The Love Reaction, gjorde ju inte direkt saken sämre. Inte heller att vi anade Bill Drummonds fingrar när USA-turnén -88 föll på plats. Men det är en helt annan historia…
BONUS!!
-
Älskade Samir
När Samir, en neurotisk studerande 30-åring, kommer hem en dag upptäcker han att hans flickvän Nasrin har lämnat honom. I sorg och förtvivlan gör han allt för att försöka hitta henne och rädda relationen.
-
Subscribe
Subscribed
Already have a WordPress.com account? Log in now.
BONGORAMA.SE 